Ālūr, Vīrabhadradēva Temple, time of Tribhuvanamalladēva (Vikramāditya VI), Cāḷukya-Vikrama 49 (1124 CE).

Version: (bc15d91), last modified (2f5be1d).

Edition

namas tasmai varāhāya līlaya carate mahīṃ khurāntara-gatō yasya mēruḥ khaṇa-khaṇāyatē

⟨1⟩ svasti samasta-bhuvanāśrayaṁ śrī-pr̥ṭhvīvallabha-mahārājādhirāja-para-

⟨2⟩ mēśaraṁ paramabhaṭṭarakaṁ satyāśraya-kuḷa-tiḷakaṁ cāḷukyābharaṇaṁ śrīmattribhuvanamalla-dēvara vijaya-rājyam uttarōttarābhivr̥ddhi-pravarddhamānam ā-ccaṁdrārkka-tāraṁ salutta-

⟨3⟩ m ire | tat-vāda-padmōpajīvi ene negarddā tribhuvanamalla-narēśvaranoḷ pasāyitaṁ sakaḷa-jagaj-jana-nutar deceyabheṭṭara tanayaṁ vāśiṣṭa-kuḷa-viyat-taḷa-candra kuntaḷa vikramaṭaka |-

⟨4⟩ ya santōśamegaṁḍagāyāyitunipaṁ niścintamahāpasāyita nāntaribiḷavidayanaṁ mahādēvabudha narapati-cāḷukya-kuḷāṃbara-maṇi-permmāḍidēvan ati-vīra-nirantara-dhyāni tanna kaṭṭu-

⟨5⟩ va surigeya nesa-v-eseye piḍisuvaṃ jaga-v-aṟiyalumādige budha-jana-hṛdayāhlādige karppura-caṁdana-agaru-khuśriṇāvōdige nuta-sakaḷa-kaḷā-vēdige sama noḷa-

⟨6⟩ re sakaḷa-viśvaṃbharayoḷu ā daṇḍēśana sati munnādiyarundhuti dharitri jānake sāvitradēvi satyabhāmā śrīdeviye muddiyakke neṁbudu lōka vr̥ giriśaṁgaṁ gaurigaṁ śaṅmukhan asura-kuḷa-dhvaṁśigaṁ rukmiṇīsu ndarigaṁ pradyumnan iṁdraṃ gagaṇita-guṇa-paulōmigaṁ śrījayantaṁ suravaryar ppaṭṭuvant-uttaman enise mahādēva-daṇḍādhipaṁgaṁ carita-śrī-muddiyukkaṁ gagaṇita-vibhavaṁ puṭṭe permmāḍidēva

⟨8⟩ sādhita-vibhavaṁ surigeya mādhavan eṁb udaya-kudharadind udiyisidaṁ bādhita-ripu-timiraṁ sū[rigeya ] budha-kaṁja

⟨9⟩ permmadin eṁbāditya vr̥ sthiranē mēru-dharādharaṁ śuciye gaṁgā-śaṁbhavaṁ dharma-tattvaranē pāṁdu-sutāgrajaṁ kaliye kālēyārjjunaṁ satya-nirbhbheranēr kaṇnan udāranē sura-kujaṁ tāneṁba sat-kīrttita vistarisal parmmege nermma-vādana-tuḷaṁ permmāḍi bhūpōttama siri-śiṣṭēṣṭādigē hāmara-giri-caritaṁ vēda-śāstrōkti māḷābharitaṁ rūpajagan mōhanamadanajayat vupratāpaṁ svaśauryyaṁ dhuradurddāntāryyavārya¿n?tanagasadire cāḷukya-cakrēśa-kāruṇnya-rasakkādhāranādaṁ kali surigeya permmāḍi kīrtti-prasaṁgaṁ śukla-pratipad-viḷasac-candra-vada-ditī-ditādhikārassan patyuḥ prasāda-nityō-jīvatu permmāḍir iha mudārkkēndu{}

Translation

1.

Salutation to the Varāha, who with his play moves the earth, the Meru mountain cracks under his hooves.

⟨1–3⟩ Hail! May the victorious reign of the glorious Tribhuvanamalladēva, the shelter of the world, who was the beloved of the glorious earth, the great king among kings, the supreme Lord, paramabhaṭṭaraka, the distinctive mark of Satyāśrayakuḷa, who was the ornament of the Cāḷukya lineage, keep increasing its prosperity further and further as long as the moon, the sun, and stars keep shedding their light.

⟨3–4⟩ Thus, at the time of the well known king Tribhuvanamalla, the worshipped son of Deceyabheṭṭa, praised by the people of the entire earth, the moon of the sky of/which is the Vāśiṣṭa family;

⟨4–5⟩ a very brave and constantly meditative man, built this temple of the deity with devotion and faith, for the world to know.

⟨5–6⟩ For the joy of heart of learned men, for the fragrance of camphor, sandalwood and agaru, for knowing of all praised arts, equally shining in the entire world.